Mannen som bor mittemot mig har nog varken hört talas om kläder eller persienner. Det började för ett par år sedan, när jag, Nadja och Nina satt och åt pannkakor. Då ställde han sig i fönstret med hela härligheten i vädret. Vi skrev till och med ett brev, där vi förklarade att hans beteende var oacceptabelt. Eller, eh, okej, det kanske var mer av ett visågdinsnopphihi- brev. Vi måste ha lagt det i fel brevlåda.

För fortfarande är det lite för mycket information i det fönstret, so to speak.